Låt mig förklara.. För en del år sedan fick min faster, tillika gudmor, en massa tygprover och av dessa var hon söt och ville dela med sig. Vi satt och rotade runt bland dessa och försökte komma överrens om vem som skulle få vad av godbitarna. Min lilla kusin utbrast till var och varannan lapp som hölls upp, "den kan jag ta!" Hon var kanske sju år vid tidpunkten och vi frågade vad hon skulle ha alla tyglapparna till. Jag och faster hade ju tusen idéer om kuddar och väskor som skulle tillverkas, men kusinen förklarade: "den kan jag ha till lase". Alltså, lase ungefär lika med trasa. Vi skrattade gott åt detta och har så gjort flera gånger sedan dess.
Nu har jag i alla fall hittat användning för några av mina "lasar" och pysslat ihop en mobil till lilla Towe, min brorsdotter. Från faster, till faster, till Towe.