Dagens lärdom

Idag kom jag hem till stan lite tidigare än vanligt och tog en runda på gågatorna. Hade en liten idé om att jag skulle kolla av läget för en ny klänning. Den närmsta tiden har vi en student & examensfest, ett bröllop och ett dop att närvara vid. Dessa högtider har helt skilda kretsar, så med lite vilja skulle en enda klänning duga för ändamålet. Men att hitta bara en klänning visade sig ändå vara för mycket begärt.

På H&M ryckte jag åt mig två stycken, en bleklila och en cerise, och knatade mot provrummen. De plockades båda lite på infall, men jag kände mig ändå ganska nöjd när jag närmade mig de gardinförhängda krypinen. Utanför stod i vanlig ordning en tjej som delar ut nummerlapparna. Hon tittade på mig, på klänningarna och på mig igen och såg sedan ut att tänka: Okej, vem försöker du egentligen lura? Men jag var fortfarande på bra humör, så jag tog ingen större notis.

Inne i provrummet åkte alla de sjuttom plagg som man alltid har lyckats klä sig i när man går på shoppingtur och först åkte den lilla cerisa på. Ja den var liten, för liten. Och för kort, alldeles för kort. Blixtlåset gick nätt och jämt att dra upp och bysten plattades till och förpassades neråt naveln till. Ändå finner jag mig själv stå där och snurra små halvvarv framför spegeln och tänka: ja, jo, kanske..

Vem försöker jag lura egentligen? Den passade inte. Det var för liten storlek, fel modell och antagligen också fel färg. Den andra var för blek, för tråkig, för sned och gick dessutom inte att knäppa hela vägen. När ska jag lära mig att lita på butiksbiträdenas bistra uppsyn, snarare än mina egna infall??

Ingen annanstans fick jag heller napp och funderar nu på egen tillverkning. Något enligt nedanstående lilla skiss funderar jag på. Men känner jag mig själv rätt, så har jag tröttnat på det innan jag börjat nåla ihop tygbitarna.

Ja, jag får helt enkelt återkomma angående detta projekts utveckling.