Tyst mellan tallarna

Inläggen har varit sporadiska det senaste halvåret. Livet mellan tallarna har mest handlat om att jobba, äta, sova och ta en runda med dammsugaren då och då. Inte så bloggbart material med andra ord. Jag behöver väl inte berätta att vintern har känts väldigt lång, det är ni säkert fler som kan skriva under på och vi är säkert inte de enda som känner att energireserverna dränerats till det obefintliga. 

Nu har vi äntligen sett lite solsken de senaste dagarna och träden börjar få den där otroligt fina gröna färgen som känns som livet självt. I ett ryck av ny energi har jag börjat måla klart trappräcket vi satte upp i höstas.

I trädgården blommar tulpaner och hyacinter för fullt, både inburade och "frigående". Peppar, peppar har rådjuren lämnat det mesta i fred denna våren. Vi njuter av att trädgården nu går in i sitt vackraste skede och jag tar en runda varje dag för att kolla om något nytt tittat upp. 

Men de där runderna blir allt vemodigare eftersom de också är ett långt utdraget farväl. Vi har kommit fram till att den femte sommaren mellan tallarna också blir den sista. Vi tror och hoppas att vi flyttar vidare till en plats som ska ge oss ännu mer glädje och härliga stunder, men det är inte utan kval och funderingar på hur det ska gå att lämna det vi har här. 

Vart vi är på väg kommer vi till så småningom, men ett tag till ska vi njuta av att våren och sommaren kommit mellan tallarna.