Bokrecension

Nu är jag ju ingen litteraturvetare direkt, men jag tänker på Oprah Winfrey här. Vad är hon bra på egentligen? 
Men hon har ju en bokklubb och på det hela taget går det väl ändå ganska bra för henne. Så här kommer bloggens första bokrecension.

Boken i fråga är Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött. Boken är lika poetiskt skriven som titeln antyder. Det är vackert om kärlek och om att vara hel när man får vara en halva av något annat. Emellanåt nästan för bra. Jag vill inte påstå att livet känns förändrat när jag vänder sista bladet. Men jag har fått några leenden på läpparna, under bokens gång. 

Jag får ju erkänna för mig själv att jag inte hade varit nyfiken på den här boken om det inte varit för att den var skriven av Alex Schulman. En kille som man inte kunnat undvika att följa de senaste åren. Man har fått komma nära och så vill man komma ännu lite närmare. Jag har läst hans tidigare roman Skynda att älska och fick då se en mer sympatisk sida av killen. Men det man tror sig veta om Schulman ändras ju av erfarenhet ganska snabbt. Så tiden får helt enkelt utvisa om han är en ny, förändrad människa.  

Det är ändå en läsvärd bok, om man som jag är lite smygintresserad av B-kändisar, snarare än den som läser nobelpristagarens samlade verk varje år. För mig var den över på två kvällar. Breda radavstånd, korta kapitel och tjocka sidor. Sara: Jag tror att den fungerar utmärkt för en småbarnsmamma, som har svårt för att hitta högkoncentrerade lässtunder. 

Nu ska jag dra mig tillbaka och fundera på vad som blir nästa steg i byggandet av mitt imperium.